efterträdare och andra möjligheter.
Nu sitter jag och taggar till, det är dags att gå ut i sommarnatten och leta efter efterträdare. Gärna något yngre och lite mer min stil. Men jag är inte kräsen (i wish). Eftersom det är så underbart väder så känns det superhärligt att gå ut och festa till lite. Tyvärr kan ju inte utgångskumpanen Blondie följa med. Men eftersom vi kör värsta driven just nu så får hon en ny chans både imorgon och på torsdag. Här slösar vi ingen tid!
Jag ska fortsätta att peppa och håller tummarna för att inte 28-åringen dyker upp ikväll. Jag håller nämligen på att drabbas av samma rädsla som Blondie. (den kan ni läsa om här.)
Wish me fun!
skrämt iväg en luttrad man?
Så, jag lider av prestationsångest. Jag har vid ett antal tillfällen bestämt träff med den tantraintresserade 28-åringen, men i sista stund fegat ur och skickat sms. Anledningarna har visserligen varit sanna, men kanske inte helt avgörande. Jag var kanske inte dödssjuk (jag och Blondie har varit däckade i samma förkylning), jag hade kanske kunnat åka in till stan för att ses igen och packningen kanske inte behövdes göras just den kvällen. Men i det avgörande ögonblicket har jag fegat ur våra planer.
Någonstans kommer ju den avgörande dissen som kommer få honom att sluta höra av sig och säga "it would be nice meeting you." (ja, han pratar engelska) och jag undrar om den stunden inte kommit nu. Min sms-låda ekar i tomheten från hans sms och jag vill inte vara den som påminner förrän jag har en dag och tid då jag inte kan fega ur.
Så vi får se, bortsk(r)ämd eller inte?
/Redhead.
tantra, meditation eller betydligt vildare?
Jag har en liten rädsla för 28-åringen. Och den blir inte mindre av vetskapen om att han är into tantra. Så nu är frågan; tantra som avslappnings och troendeform eller tantra som i den betydligt mer fysiskt avancerade betydelsen? Varje gång jag ser en bild av denne kulturelle man så får jag lätta rysningar som säger mig att jag kanske inte vpgar träffa honom trots allt? Han är ju mogen för familj och barn, och intresserad av avancerade saker som jag kanske inte ens vill utforska... Men vem vet, han kanske är underbar?
/Redhead.
test is the shit, eller bara läskigt?
Jag blev helt inne i testsvängen, och så till mig att jag till och med gjorde ett skämttest om hur bra jag och 28-åringen skulle passa ihop. Resultatet var skrämmande, ingen press på den eventuella dejten här inte.
TESTET HITTAR NI HÄR.
/Redhead.
Härmapa
När jag såg testet Blondie gjort var jag tvungen att göra samma sak. Tänk att resultatet kunde bli så rätt.
/Redhead.
Hörru, exet! Kan vi inte vara vänner?
Jag kom att tänka på en grej här när jag satt och bloggade. Hur gör man egentligen för att övertyga exet om att man skulle vilja vara vänner? Jag menar, det är som gjort för missförstånd. Antingen får man säga "Hej, jag vill absolut inte vara något mer än vän med dig!", vilket inte känns som det mest taktfulla att säga. Eller "Jag vill träffa dig.", som gjort för att man ska bli sedd som det efterhängsna exet.
Men nu råkar det faktiskt vara så att jag tycker mitt ex verkar himla schysst, som V-Ä-N.
Jag vill ha en vänskapsdejt. Jag hör av mig när jag vet hur man gör.
/Redhead.
28-åringen och jag.
Då var det dags, bloggdebut i denna blogg. Jag känner att 28-åringen med rätta kan nämnas i det första inlägg jag skriver. Det är inte varje dag man ens funderar över att dejta någon som är tio år äldre. Blondie skrev att hon var nervös, och det är vi två om! Jag vet inte vart jag ska ta vägen, det flyger fjärilar i min mage och kryper myror i mitt huvud.
Jag försöker tänka att även 28-åringar är olika mogna (hej vilken upptäckt!). Men det är fortfarande tio år och värt att tillägga kan vara att han egentligen inte alls är min stil. Jag är lite inrutad och vill gärna ha en kille med precis (!) rätt klädstil. Men efter en tids SMS-kontakt är det nu oundvikligt att bestämma ett möte. Jag kan bara för mitt liv inte komma på vad som skulle vara bra att göra på dejten? Allt känns lite sådär småfel:
- fika är lika med mycket prat och risk för pinsam tystnad
- promenad likaså
- biljard föreslogs, skulle kunna vara isbrytande eftersom jag är så dålig på det
Efter allt jag tänkt över verkar något som att ta en öl eller dricka vin i försommarsolen, eller att ses med vänner en utekväll som det mest smärtfria alternativet.
Vad tror ni?
/Redhead
