Killpaus. Eller, ni vet..



Nu känner jag såhär. Dags att fokusera på annat än killar. Att sluta tänka på killar är en omöjlighet i mitt fall, men jag måste försöka tänka på annat nu. Alldeles för mycket med skolan, jobbsökande och ansökningar till hösten.

TO-DO-LIST:
- Hitta ett extra och nytt glädjeämne!

/Redhead.

Vi är inte försvunna!



Inget bloggande på alltför länge, men det finns en anledning! Influensan kallas den för mig.. Och usch, det är ingenting mn vill vara med om. Jag har varit helt däckad, men hoppas idag att jag ska komma tillbaka. Dock kommer det inte bli någon riktig utekväll för mig i helgen.

SÅ VI SES!

/Redhead.

Dagdrömma, underbart eller farligt?


bild: cobrasnake

Jag dagdrömmer, ofta. Om underbara saker, om dåliga saker, om misär. Jag låter tankarna vandra, i takt med musik eller i takt med att jag gör någonting. När jag ska sova, eller mitt på ljusa dagen. I min egen lilla värld där jag kan vara varsomhelst på jordklotet, där tillbringar jag mycket tid.

När jag dagdrömmer finns alltid människor från det riktiga livet där. Människor som jag har kontakt med dagligen eller som jag bara träffar någon gång då och då. Just nu handlar mina dagdrömmar om en speciell pojke. Och det får mig att ställa frågan, är det verkligen bra att dagdrömma? Är det verkligen bra att uppleva så mycket med en människa utan att personen är närvarande? Att låta ett helt liv passera. Och sedan uppleva verkligheten, och kanske bli besviken.

Dagdrömma, underbart eller farligt?


/Redhead.

G-O-R-G-E-O-U-S.



Precis så som i texten ska jag göra med en pojke någon gång.

/Redhead.

Det där med att vara du, och vara du utan andra också!



En ganska svettig låt, men som jag alltid har kul när jag dansar till på klubbarna.

Den passar egentligen rätt bra till ämnet för det här inlägget. My Satisfaction är vad det ska handla om. För jag och Blondie har diskuterat det här. (precis som Miranda I SATC har konstaterat) Varför verkar det som att världen går under när det går dåligt i våra kärleksliv? Sen när är vi ingenting utan dem? Det är ju så osant, vi är massor. Vi har en massa underbara vänner, vi gillar våra liv... Varför låter vi oss påverkas så mycket?

Nej, vad säger ni, ska vi låta detta bli våren då vi satte vårat välmående först? Man får bli ledsen över att killen inte svarar, eller att det tar slut. Vi kan ju inte, och bör inte tror jag, ta bort våra känslor. Men snälla oss. Vi måste säga till oss själva att vi är värda att må bra och vara glada!

/Redhead.

Det där med fylla...



Ni faller varje gång ni träffas. Ni gör favorit i repris, och alltid på fyllan. Som ni vet vid det här laget så har jag ju min alldeles egen fylleflört. Men nu är det så att det uppenbarar sig att det krävs mer arbete än vad jag trodde för att ta fylledejtandet ur oss. Nervositeten blir större än annars och pressen känns av då det verkligen blir "seriöst" när vi väl ska ses nyktert.

Värt det eller inte?

/Redhead.

Oförklarbara killbeteenden.


bild härifrån.

1. Killen ringer aldrig, trots att det var HAN som ville ses, varför ge hopp när man är oberörd?
2. Killen hör bara av sig när han verkligen har tid att ses SNART, varför vara så praktisk?
3. Killen är jättepå ibland när ni ses och helt annorlunda nästa, VARFÖR?!

/Redhead.

Våga visa vad!


Jag har funderat rätt mycket på det där med att visa vad man vill på sistone. Är det ett positivt drag eller skrämmer det bara bort personen i fråga? Min egen logik säger mig något helt annat än statisktiken...

Enligt min åsikt är det coolt med tjejer som vet vad de vill ha och inte är rädda att visa det. Som står bakom sig själva till 100% - för om du själv inte tror på dig, vem ska då våga göra det? Efter vad jag har hört så ska detta också vara något positivt, killar gillar tjejer som vet vad de vill. Men, skrämmer vi inte iväg dem när vi är sådär otroligt bestämde, känner de sig hotade?

Så, nu ska vi reda ut detta en gång för alla. Eller iallafall, en gång för en specifik kille. Mr. Superblyg, se upp! För nästa gång vi springer på varandra tänker jag berätta precis vad jag vill just då. Och bara du kan stoppa mig. Nu återstår bara att se när nästa gång blir...

STAY TUNED!


/Redhead.

MIRAKEL SÖKES!

Jag har eventuellt en MYCKET viktig dejt på gång. Men jag har blivit sjuk, med feber och allt. Faktum är, att jag måste bli frisk - snabbt!

Min kur, förutom filmer och tv-serier och vila är:
2 stora citronklyftor
1 tsk färsk riven ingefära
1/2 msk honung
blandas upp med varmt vatten och drickes.


/Redhead.

Att säga nej när hela kroppen ropar ja!



När det gör ont i hela kroppen varje gång du tänker på fina minnen ni har tillsammans, eller när du inte kan hjälpa att du tappar andan varje gång du ser en bild som påminner dig. När det inte finns någonting du vill hellre än att han ska tillbaka dig. Att han ska vara redo igen. Och när du innerst inne vet att detta bara gör dig illa. Vänner som säger åt dig och oroliga mammor som förminskar och säger att han inte är värd det. Det är han kanske inte, värd det. Men du vill ju ha honom lika satans mycket för det. Du skulle kunna betala miljoner av ledsna sekunder för att få känna hans kyssar igen. För att få trycka din kropp mot hans. Men det är det sista du borde göra. Det mest destruktiva för ditt hjärta.

Det är antagligen precis just då du borde säga ifrån. Sluta ha kontakt och bara ta hand om dig själv. Men det är svårt, det är svårt att säga nej till något som du av hela ditt hjärta vill ha. Jag gjorde det häromdagen, med anledning till att jag dejtar en annan kille var det dags att ta en paus ifrån kontakt med ex:et. För han gör fortfarande för ont. Och jag är rädd att jag skulle springa tillbaka i all världens fart om han bad mig.

Kan man vara vän med någon som sårat en? Läker tid alla sår?

/Redhead.

Fylleflört goes seriöst?



Till händelse nummer två.

Killen som alla alltid säger att du skulle passa SÅ bra med. Han som du träffat ofta, dock bara på fester, med andra. Som du egentligen inte känner, men som du ständigt verkar få höra om. Han som du måste ta till det privata planet, bort från andras snack. Det är killen vi ska prata om nu.

Så, jag har på senaste tiden äntligen tagit min matchmakingflört från alla andras sak till det privata. Jag har äntligen börjar kommunicera MED honom istället för OM honom. Och igår var det dags att träffas igen. På fest, med alkohol. IGEN.
Historien upprepade sig, flörten blev ompratad av våra gemensamma bekanta, och vi gick hem tillsammans. På fyllan. Saken är den, att det finns någonting där. Men passionen uteblir ändå när det kommer till kritan. Min teori är att detta beror på att vi känner så stora krav att vara så bra som alla säger att vi inte känner oss ensamma ens när det bara är vi. Därför uteblir den ultimata passionen. Jag blir helt enkelt stressad av att veta att alla kommer veta alla snuskiga detaljer dagen efter och då förlorar det hela sin gnista.

Men kan den gnistan då komma när vi spenderar tid ensamma och lär känna varandra?

/Redhead.

Mr. Superblyg



Den extremt blyge killen, finns han?

De två senaste dygnen har det hänt mycket i mitt pojkliv. Men vi kan börja med Mr. O, som numer kallas Mr. Superblyg.
Utekvällen i fredags innebar ett nytt möte med denne pojke. Och hoppsansa, han har verkligen en magnetisk kraft på mig! Men han är SÅ blyg. Eller dryg?

Det är inte så att han inte är social och utåt, han bjuder verkligen på sig själv. Men när det kommer det kritan verkar han bli osäker som få och därför ger han mig blandade signaler. Ena stunden svarar han inte på Facebook, den andra står han där på dansgolvet och ler sitt superleende mot mig. Men nu vet jag inte vad som kommer hända. Jag har fortfarande inte hans nummer, och jag står i valet och kvalet om jag ska vara modig och verkligen visa honom vad jag vill. Eller ska jag låta honom ta steget och ta risken att det inte händer?

Vad tycker ni, våga vara supermodig eller satsa på den lite fegare vägen?

/Redhead.



Att vara i ett "stim"



Det sägs att när man träffar någon, så kommer alla andra också. Och det är någonting jag erfarit är sant. När du har träffat den där killen som du vill ge din odelade uppmärksamhet för ett tag. Ja, då är det direkt en massa andra som också tigger om att få synas. Det känns ju rätt bra när det är så, men vem har inte fått lite ångest över vem man ska välja? Hur väljer man rätt?

Personligen har jag väldigt svårt för att dejta flera killar på ett seriöst sätt samtidigt. När man beter sig mot en kille som om han vore den enda. Ja, då har jag svårt att göra samma sak mot den andra.

Vad säger ni, är det elakt att dejta fler samtidigt? Att ha många bollar i luften?

/Redhead.

Mr. O, blyg eller dryg?



Efter mitt tidigare inlägg om Mr. O i Den klassiska enkvällskärleken känner jag att det finns lite mer att tillägga. Mina vänner, jag presenterar såpan: Det som hände i slutet och efter kvällen.

Vi var i en bubbla, det låter som påhitt och kliché, men det var så det kändes. Vi stod på tunnelbaneperrongen, våra vänner pratade. Och vi ville inte säga hejdå, men vi sa inte heller någonting. Vi tittade. Och log. Och skrattade.

Efter detta har vi haft lite kontakt, men sen när är facebook detsamma som verkligheten. Och känner ni igen er? I situationen att killen inte är densamme på facebook som i verkligheten? Att han helt enkelt inte alltid svarar. Men att det är tvärtemot hur på han tidigare var. Den schizofrene mannen har anlänt. Är han här för att stanna?

Så, mitt dilemma är. Hur kommer det bli när vi ses? Jag kommer spela det kallt. Och om/när han kommer fram så kommer jag retfullt och lekfullt tackla honom. Jag tänker inte låtsas som ingenting. Den här gången ska jag inte kompromissa med mig själv, utan det är dags att låta honom känna på vad han gjort men tydligt visa vad jag vill. HA HONOM!

Stay tuned,
Redhead.


Den klassiska enkvällskärleken


bild från filmen virgin suicides.

Den där killen som du bara träffat en kväll, men som inte bara är attraktion. Egentligen kanske det bara är attraktion, men det känns som någonting mer. Någonting lite större. SOM ATT DU KÄNNER HONOM! Först spanar du bara in honom på håll, i mitt fall så bestämde jag mig för att det fick räcka eftersom jag var ledsen och sårad från mitt förra äventyr. Men tydligen tyckte inte ditt span och hans kompisar att det räckte. Det är då du är räddad! Låt oss kalla honom, MR. O, som i OVÄNTAD.

Så, MR. O, han ger dig en blick, som är alltför lång för att vara av misstag. Och sen är det igång.
Det som kännetecknar enkvällskärleken och skiljer den ifrån one-night-standet är:
1. Ni pratar, och pratar, och pratar.
2. Ni kan inte sluta le när ni tittar på varandra, vilket är exakt.. hela tiden.
3. Ni vill inte säga hejdå, för allt i världen.

En sådan här pojke träffade jag häromveckan. På fredag kommer vi antagligen springa in i varandra igen.

Hur kommer detta gå? Flipp eller flopp?

Sincerely,
Redhead.



I'll get back to you, you know!



Förr eller senare, senare eller förr. Vi sa att vi skulle komma tillbaka, och nu är vi här. Det tog tid och jag tror vi båda känner oss minst tio år äldre. Men alla erfarenheter är bra erfarenheter, eller?

Det finns så mycket att fylla i om tiden som gått sen... juli. För mycket. Därför tar jag, Redhead, det i etapper. Inlägg kommer helt säkert smyga sig in. Inlägg som handlar om dåtid och inte det som händer nu. Men det tar vi sen. För jag vill kasta mig rakt in i nuläget.

Och nuläget i den här sekunden är rätt förvirrat. Om vi säger såhär, jag tror aldrig jag har varit så otroligt INTE redo för ett förhållande. Men ändå är det precis det jag vill ha just nu. Ett hederligt förhållande. Eller? Den mycket kloka Blondie skrev att hon inte visste, var det en KK eller ett förhållande hon ville ha. Jag är likadan. Jag vill ha någon som jag är trygg med, som ger mig närhet.

Så, ska vi hitta våra substitutes?

Greetings,
Redhead.


Att bara ge en bit av hjärtat eller hela?

Det var längesedan den här bloggen hade ett liv. Den lilla kärleksbloggen som började som en liten protest mot att bara gilla en kille. Eller inte en protest på det sättet, som i att man inte ska göra det. Utan en protest mot sig själv liksom, självsäkerhet nog att dejta så mycket vi bara kunde och få njuta av det ville vi ha.  Men den bloggen dog med tiden. Antar att vi båda insåg att vi nog inte kan låta bli att snöa in oss, eller det var vad jag gjorde iallafall. Jag kan inte, och jag VILL inte, låta bli att ge hela mitt hjärta åt en person jag tycker om att vara med!

Men det kan ha sitt pris, att göra det. Det kan göra ont och man kan få sig en berg-och-dalbanetur i glädje och ilska. Och sorg, och ångest. Men då är frågan? Är det värt det? Är stunderna då man bara vill gråta och begrava sig under täcket värda stunderna av lycka? Är det att leva fullt? Eller bör man undvika stunderna av ledsenhet, även om det innebär att offra stunderna på moln också?

Jag tror att det är värt det, men jag har inte bestämt mig än. Att bli mosad av ens egna känslor tar på krafterna, men vill vi inte leva fullt och uppleva det? Gör det mig inte starkare, och kommer jag inte känna mig onåbar om jag stängar av delar av mitt hjärta för besök?

/Redhead.

Enligt önskan till Anonym

Läste kommentarerna nyligen och såg att vi fått en förfrågan om att skriva ett inlägg om hur det känns när en kille man trodde gillade en inte gör det och vad man ska göra. Tyckte det var en alldeles utmärkt idé då jag inte vill skriva om mitt toffleri just nu. Så här kommer det, ett litet brevsvar tillägnat Anonym men till för alla!

Kära Anonym,
Du ber oss skriva om vad man ska göra, när en kille inte gillar en som man trodde och när man mår skit över det. Det är svårt. Jag är ju ingen expert på kärlek eller betuttelse, men jag vet hur det känns för mig när sånt händer. Det känns precis som du säger skit, eftersom man fått förväntningar och dagdrömmar över alltihop. Och eftersom de kastas omkull och helt plötsligt inte kan stämma med verkligheten. Eftersom man fått en självsäkerhet och lycka över de känslor man tror att han har för en. Och eftersom självsäkerheten blir nertrampad och ihoptryckt när det visar sig att det inte stämmer. Jag tror inte man kan göra någonting åt det, man mår som man mår och det är en fas man måste igenom. Men jag tror att man kan göra vissa saker för att underlätta medans man tar sig igenom det. Till exempel kan man prata med sina vänner om det, man kan göra saker man gillar att göra. Och om man kan så är en bra idé att ta med sig en tjejkompis och gå ut på krogen och dansa tills fötterna blöder utan att bry sig om andra. Man kommer inse att det finns bättre killar som inser att du är värd alla känslor i världen. Men det brukar ta tid, åtminstone för mig.

Så jag har inget svar på vad man ska göra, bara vad man kan underlätta med. Ibland kan det vara skönt att veta vad som fick en att tro att han gillade en, och omständigheterna kring att han inte gör det. Men bara ibland.
Vet inte om det hjälpte, men du. Eller ni, alla som känner er träffade.
Ni är värda någon som ser att ni är värda alla känslor i världen.
/Redhead.



Seg uppdatering när Blondie saknas.



Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för denna sega uppdatering, ni ska se att allt blir bättre när Blondie är hemma. Ni har väl inte glömt hennes pågående flirt med Trappkillen?

För min del har det inte blivit så mycket dejtande denna vecka. Utgången i tisdags var underbart rolig, jag hade sms-kontakt med Drömdejtskillen. Men han låg hemma i en förkylning, så vi bestämde att vi ska höras när han är bättre. När torsdagen sedan kom och jag skulle gå till jobbet kändes det så trist med bristen på flirtande att jag tog vägen förbi mitt kaffeställe där jag pratade lite med Kafékillen. Vi bestämde också att jag skulle titta förbi när han slutade någon dag, så jag antar att det är en dejt.

På återseende, på måndag kommer Blondie hem!

/Redhead.

En dag i solen.



Idag har jag tillbringat min tid i solen i en av de finaste parkerna (enligt mig) i Stockholm. Jag satsar på en uppfräschad solbränna tills kvällen imorgon då jag ska gå ut igen. Måste dessutom sy om en kjol tills dess.
Jag vet ännu inte om jag kommer träffa mannen som jag upplevde den första av mina drömdejter med ute, men vi sa att vi i framtiden ska se till att vi båda fick uppleva alla vi hade.

Detta tyder på att det inte är omöjligt, eller vad tror ni?

/Redhead.

Tidigare inlägg
RSS 2.0