Stackars lilla kärleksblogg.

För första gången på säkert fem månader loggar jag in på D.A.T.C. Jag hoppades att jag skulle kunna läsa igenom lite gamla inlägg, kanske några opublicerade, och alla fina kommentarer. Men ALLT är borta. Bara för att vi inte varit inne och tagit hand om vår stackars lilla kärleksblogg.

Redhead och jag har haft mycket för oss den här våren, vi skulle aldrig hunnit med bloggen. Ni vet, jobb, plugg, gå ut skolan, fester, fester, fester. Och killar såklart.

För det är väl klart att vi inte har lyckats hålla oss ifrån pirret i magen, den ständiga oron, kyssarna och överanalyserandet som killar innebär.

/Blondie

Killpaus. Eller, ni vet..



Nu känner jag såhär. Dags att fokusera på annat än killar. Att sluta tänka på killar är en omöjlighet i mitt fall, men jag måste försöka tänka på annat nu. Alldeles för mycket med skolan, jobbsökande och ansökningar till hösten.

TO-DO-LIST:
- Hitta ett extra och nytt glädjeämne!

/Redhead.

Vi är inte försvunna!



Inget bloggande på alltför länge, men det finns en anledning! Influensan kallas den för mig.. Och usch, det är ingenting mn vill vara med om. Jag har varit helt däckad, men hoppas idag att jag ska komma tillbaka. Dock kommer det inte bli någon riktig utekväll för mig i helgen.

SÅ VI SES!

/Redhead.

Farewell, farewell



Kommer ni ihåg it-guy/tvåan som jag dejtade i somras? Sen dess har han hållt kontakten med mig, velat prata, velat ses. På något sätt har jag alltid lyckats snika mig undan, lyckats dubbelboka honom med andra möten, fått huvudvärk just den dagen vi skulle träffats o.s.v. Någon liten röst har alltid sagt mig att det är för att jag inte vill träffa honom. Jag ville lämna det vi hade där det fortfarande var bra.

I övermorgon flyttar han utomlands för praktik. Han ville träffa mig innan, jag sa nej. Och det är så sorgligt. Jag önskar att jag kunde vara hans vän, men jag kan inte.

Så jag flyr vidare, mot nya äventyr.

/Blondie

Konsten att fega sig ur en fika...



Nej, det blev ingen fikadejt för mig i fredags. Jag skickade ett ursäktande sms om att jag fått förhinder, men lämnade öppen för dejt i framtiden. Känns dumt att inte gå, även om jag inte känner så starkt för den här killen. Blir det fiasko blir det, och då vet jag det i framtiden.

Nu ser det i alla fall ut som om det blir en fika i mitten av veckan, och den här gången ska jag inte fega ur. Tror jag.

/Blondie

Dagdrömma, underbart eller farligt?


bild: cobrasnake

Jag dagdrömmer, ofta. Om underbara saker, om dåliga saker, om misär. Jag låter tankarna vandra, i takt med musik eller i takt med att jag gör någonting. När jag ska sova, eller mitt på ljusa dagen. I min egen lilla värld där jag kan vara varsomhelst på jordklotet, där tillbringar jag mycket tid.

När jag dagdrömmer finns alltid människor från det riktiga livet där. Människor som jag har kontakt med dagligen eller som jag bara träffar någon gång då och då. Just nu handlar mina dagdrömmar om en speciell pojke. Och det får mig att ställa frågan, är det verkligen bra att dagdrömma? Är det verkligen bra att uppleva så mycket med en människa utan att personen är närvarande? Att låta ett helt liv passera. Och sedan uppleva verkligheten, och kanske bli besviken.

Dagdrömma, underbart eller farligt?


/Redhead.

G-O-R-G-E-O-U-S.



Precis så som i texten ska jag göra med en pojke någon gång.

/Redhead.

Tveksam



Imorgon har jag en dejt med Blondiekillen.

Jag önskar att jag kunde säga att jag längtar, att jag känner det där pirret eller att jag åtminstonde ska känna att det kommer bli roligt att lära känna honom som det varit på mina andra dejter. Men nej. Det känns mest... lite jobbigt. Just nu vill jag bara ställa in.

Vad ska jag ta mig till?

/Blondie

Har jag dejtat fel män?



Vet ni vad? Blondiekillen tog mod till sig och frågade om jag vill fika någon dag. Via sms såklart. Först var jag tveksam. Jag är en såndär som har en speciell mall för de killar jag faller för. Alla killar jag dejtat har varit mörkhåriga, långa, utåtriktade, äldre och i mina ögon snygga.

Men, även fast jag attraheras av dessa män har det ju bevisligen inte gått så bra med dem. Blondiekillen är något helt nytt och ovant. Blond, lite försiktig av sig och lika gammal som jag är. Kanske är det dags att slänga mallen i papperskorgen och prova något helt nytt. Kanske har jag valt fel män tidigare?

Det återstår att se. En dejt med Blondiekillen blir nog av innan veckan är slut.

/Blondie

Det där med att vara du, och vara du utan andra också!



En ganska svettig låt, men som jag alltid har kul när jag dansar till på klubbarna.

Den passar egentligen rätt bra till ämnet för det här inlägget. My Satisfaction är vad det ska handla om. För jag och Blondie har diskuterat det här. (precis som Miranda I SATC har konstaterat) Varför verkar det som att världen går under när det går dåligt i våra kärleksliv? Sen när är vi ingenting utan dem? Det är ju så osant, vi är massor. Vi har en massa underbara vänner, vi gillar våra liv... Varför låter vi oss påverkas så mycket?

Nej, vad säger ni, ska vi låta detta bli våren då vi satte vårat välmående först? Man får bli ledsen över att killen inte svarar, eller att det tar slut. Vi kan ju inte, och bör inte tror jag, ta bort våra känslor. Men snälla oss. Vi måste säga till oss själva att vi är värda att må bra och vara glada!

/Redhead.

Det där med fylla...



Ni faller varje gång ni träffas. Ni gör favorit i repris, och alltid på fyllan. Som ni vet vid det här laget så har jag ju min alldeles egen fylleflört. Men nu är det så att det uppenbarar sig att det krävs mer arbete än vad jag trodde för att ta fylledejtandet ur oss. Nervositeten blir större än annars och pressen känns av då det verkligen blir "seriöst" när vi väl ska ses nyktert.

Värt det eller inte?

/Redhead.

Mobilen - datingverktyg



Samma kväll som jag träffade den numera upptagna killen träffade jag också en till Blondie - fast en Blondiekille (vilket jag kommer kalla honom för här i bloggen). Vi dansade lite, pussades mest, och tydligen gav jag honom mitt nummer. Eftersom jag lagt så mycket energi på den upptagna killen hade jag inte ens en tanke på att Blondiekillen skulle höra av sig, jag hade så gott som glömt honom.

Men för några dagar sen plingade det till i mobilen. Vem var det som hörde av sig, om inte Blondiekillen? Sen dess har vi smssat fram och tillbaka, och frågar, frågar, frågar. Precis de där frågorna man frågar på första dejten.

Vad ingen av oss än föreslagit är att ses. Jag vill inte fråga eftersom jag inte vill ta initiativet den här gången. Mina senaste dejter har slutat i så stora besvikelser att jag är helt lamslagen på den fronten, så ska det bli något ska det vara han som vill.

/Blondie

Facebook - datingverktyg?



Alla, utom de som fortfarande inte förstår sig på internet eller är alternativt anti, har numera Facebook. Självklart är jag en av de som fastnat för sidan. Du kan skriva till alla dina vänner, delta i den tysta tävlingen om vem som har flest vänner (och alltså är mest social och populär: hej lågstadiet all over again!), samt hålla kontakten med gamla bekanta.

Men framförallt - det som få pratar högt om - Facebook är det utmärkta datingverktyget. Har du bara ditt spans för- och efternamn kan du lätt kolla hans bilder, hur många gånger du vill utan att någon märker (och trots att man känner sig patetisk gör man det), och du kan lätt skriva något litet, inte alltför allvarligt, till snyggingen. Alltså ta kontakt, smärtfritt.

Du får ett litet kikhål in i ditt spans vardag. Du kan se vilka vänner han umgås med mest, vad han gör just nu eller vilken musik han gillar.

Så - hurra för Facebook? Allt det ovan älskar jag. Jag är redan fast vid sidan och kommer med stor sannolikhet vara kvar ett tag till. Men tyvärr kan vissa meddelanden göra dig besviken. Imorse fick jag, just genom denna sida, reda på att killen jag träffade ute sist har inlett ett "relationship" med den andra blondinen.

/Blondie

En utmärkt anledning att lämna det dåliga bakom sig.



Och så blev det med det. Killen jag berättade om i förra inlägget hörde av sig och bekräftade att det visst fanns något mellan honom och den andra tjejen, och att han skulle satsa på dem.

Det känns faktiskt lite bättre nu när jag vet hur det ligger till och därmed slipper gå runt i den hemska ovissheten. Det värsta just nu är att jag tyckte så mycket om killens vänner som jag träffade på festen. Så härliga människor som jag gärna vill kalla mina kompisar. Kommer jag någonsin få träffa dem igen nu?

Idag är det i alla fall årets sista dag, och med den kommer en utmärkt anledning att lämna gamla trubbel och bekymmer bakom sig.
2009 ska bli ett fint år fullt med killar, och förhoppningsvis är någon av dem en bra en.

/Blondie

Oförklarbara killbeteenden.


bild härifrån.

1. Killen ringer aldrig, trots att det var HAN som ville ses, varför ge hopp när man är oberörd?
2. Killen hör bara av sig när han verkligen har tid att ses SNART, varför vara så praktisk?
3. Killen är jättepå ibland när ni ses och helt annorlunda nästa, VARFÖR?!

/Redhead.

bloglovin

Redhead & Blondie

Min profilbild

Två 18-åriga tjejer, under täcknamnen Redhead och Blondie, guidar dig genom Stockholms dejting- och uteliv.

Har du någon fråga eller önskemål om vad vi ska ta upp i bloggen? Maila oss! datingandthecity@live.se
RSS 2.0