Stackars lilla kärleksblogg.
För första gången på säkert fem månader loggar jag in på D.A.T.C. Jag hoppades att jag skulle kunna läsa igenom lite gamla inlägg, kanske några opublicerade, och alla fina kommentarer. Men ALLT är borta. Bara för att vi inte varit inne och tagit hand om vår stackars lilla kärleksblogg.
Redhead och jag har haft mycket för oss den här våren, vi skulle aldrig hunnit med bloggen. Ni vet, jobb, plugg, gå ut skolan, fester, fester, fester. Och killar såklart.
För det är väl klart att vi inte har lyckats hålla oss ifrån pirret i magen, den ständiga oron, kyssarna och överanalyserandet som killar innebär.
/Blondie
Redhead och jag har haft mycket för oss den här våren, vi skulle aldrig hunnit med bloggen. Ni vet, jobb, plugg, gå ut skolan, fester, fester, fester. Och killar såklart.
För det är väl klart att vi inte har lyckats hålla oss ifrån pirret i magen, den ständiga oron, kyssarna och överanalyserandet som killar innebär.
/Blondie
Farewell, farewell
Kommer ni ihåg it-guy/tvåan som jag dejtade i somras? Sen dess har han hållt kontakten med mig, velat prata, velat ses. På något sätt har jag alltid lyckats snika mig undan, lyckats dubbelboka honom med andra möten, fått huvudvärk just den dagen vi skulle träffats o.s.v. Någon liten röst har alltid sagt mig att det är för att jag inte vill träffa honom. Jag ville lämna det vi hade där det fortfarande var bra.
I övermorgon flyttar han utomlands för praktik. Han ville träffa mig innan, jag sa nej. Och det är så sorgligt. Jag önskar att jag kunde vara hans vän, men jag kan inte.
Så jag flyr vidare, mot nya äventyr.
/Blondie
Konsten att fega sig ur en fika...
Nej, det blev ingen fikadejt för mig i fredags. Jag skickade ett ursäktande sms om att jag fått förhinder, men lämnade öppen för dejt i framtiden. Känns dumt att inte gå, även om jag inte känner så starkt för den här killen. Blir det fiasko blir det, och då vet jag det i framtiden.
Nu ser det i alla fall ut som om det blir en fika i mitten av veckan, och den här gången ska jag inte fega ur. Tror jag.
/Blondie
Tveksam
Imorgon har jag en dejt med Blondiekillen.
Jag önskar att jag kunde säga att jag längtar, att jag känner det där pirret eller att jag åtminstonde ska känna att det kommer bli roligt att lära känna honom som det varit på mina andra dejter. Men nej. Det känns mest... lite jobbigt. Just nu vill jag bara ställa in.
Vad ska jag ta mig till?
/Blondie
Har jag dejtat fel män?
Vet ni vad? Blondiekillen tog mod till sig och frågade om jag vill fika någon dag. Via sms såklart. Först var jag tveksam. Jag är en såndär som har en speciell mall för de killar jag faller för. Alla killar jag dejtat har varit mörkhåriga, långa, utåtriktade, äldre och i mina ögon snygga.
Men, även fast jag attraheras av dessa män har det ju bevisligen inte gått så bra med dem. Blondiekillen är något helt nytt och ovant. Blond, lite försiktig av sig och lika gammal som jag är. Kanske är det dags att slänga mallen i papperskorgen och prova något helt nytt. Kanske har jag valt fel män tidigare?
Det återstår att se. En dejt med Blondiekillen blir nog av innan veckan är slut.
/Blondie
Mobilen - datingverktyg
Samma kväll som jag träffade den numera upptagna killen träffade jag också en till Blondie - fast en Blondiekille (vilket jag kommer kalla honom för här i bloggen). Vi dansade lite, pussades mest, och tydligen gav jag honom mitt nummer. Eftersom jag lagt så mycket energi på den upptagna killen hade jag inte ens en tanke på att Blondiekillen skulle höra av sig, jag hade så gott som glömt honom.
Men för några dagar sen plingade det till i mobilen. Vem var det som hörde av sig, om inte Blondiekillen? Sen dess har vi smssat fram och tillbaka, och frågar, frågar, frågar. Precis de där frågorna man frågar på första dejten.
Vad ingen av oss än föreslagit är att ses. Jag vill inte fråga eftersom jag inte vill ta initiativet den här gången. Mina senaste dejter har slutat i så stora besvikelser att jag är helt lamslagen på den fronten, så ska det bli något ska det vara han som vill.
/Blondie
Facebook - datingverktyg?
Alla, utom de som fortfarande inte förstår sig på internet eller är alternativt anti, har numera Facebook. Självklart är jag en av de som fastnat för sidan. Du kan skriva till alla dina vänner, delta i den tysta tävlingen om vem som har flest vänner (och alltså är mest social och populär: hej lågstadiet all over again!), samt hålla kontakten med gamla bekanta.
Men framförallt - det som få pratar högt om - Facebook är det utmärkta datingverktyget. Har du bara ditt spans för- och efternamn kan du lätt kolla hans bilder, hur många gånger du vill utan att någon märker (och trots att man känner sig patetisk gör man det), och du kan lätt skriva något litet, inte alltför allvarligt, till snyggingen. Alltså ta kontakt, smärtfritt.
Du får ett litet kikhål in i ditt spans vardag. Du kan se vilka vänner han umgås med mest, vad han gör just nu eller vilken musik han gillar.
Så - hurra för Facebook? Allt det ovan älskar jag. Jag är redan fast vid sidan och kommer med stor sannolikhet vara kvar ett tag till. Men tyvärr kan vissa meddelanden göra dig besviken. Imorse fick jag, just genom denna sida, reda på att killen jag träffade ute sist har inlett ett "relationship" med den andra blondinen.
/Blondie
En utmärkt anledning att lämna det dåliga bakom sig.
Och så blev det med det. Killen jag berättade om i förra inlägget hörde av sig och bekräftade att det visst fanns något mellan honom och den andra tjejen, och att han skulle satsa på dem.
Det känns faktiskt lite bättre nu när jag vet hur det ligger till och därmed slipper gå runt i den hemska ovissheten. Det värsta just nu är att jag tyckte så mycket om killens vänner som jag träffade på festen. Så härliga människor som jag gärna vill kalla mina kompisar. Kommer jag någonsin få träffa dem igen nu?
Idag är det i alla fall årets sista dag, och med den kommer en utmärkt anledning att lämna gamla trubbel och bekymmer bakom sig. 2009 ska bli ett fint år fullt med killar, och förhoppningsvis är någon av dem en bra en.
/Blondie
Den gamla flamman som är ivägen
Okej, jag träffade ju den där killen. Har ni varit med om att det bara känns rätt från början, innan ni ens känner killen i fråga? Ungefär så. Jag blev bjuden på en fest hos honom, och även om jag försökte att inte hoppas för mycket var det redan försent.
Det skulle kunnat vara perfekt. Att gå på en hemmafest är ett utmärkt tillfälle att "slippa" de traditionella dejterna i form av fika och bio som jag redan fått nog av.
MEN. Självklart fanns Hon där på festen. Den gamla flamman. Hon satt som klistrad på "mitt" ragg hela kvällen, vilket gjorde att jag knappt fick någon chans att lära känna honom vidare.
Och det värsta är att det inte ens kändes som om han var intresserad av henne, utan att han var med henne för att vara snäll. Men det kan ju vara jag som inbillar mig.
Varför kan det aldrig vara enkelt?
/Blondie
Blondie klarar inte av andra blondiner
GAAAH! Kan jag inte få vara den enda blondinen här i världen? Eller i alla fall i stan? Alla andra kan gå och lägga sig.
Ja, jag är bitter. Bitter för att det här med killar aldrig kan vara enkelt. Mer detaljer får ni en annan dag.
/Blondie
Ja, jag är bitter. Bitter för att det här med killar aldrig kan vara enkelt. Mer detaljer får ni en annan dag.
/Blondie
Och visst vaknade kärlekslivet till liv igen!
Igår blev en helkväll med allt vad det innebär - dans, billig öl och kanske inte alltid helt vacker allsång. Och pojkar såklart. Jag dansade in i en fin kille mede brunt lockigt hår och den där omtalade glimten i ögonen. Inte nog med det, han visste hur man kysstes och dansade också!
Och, så fort jag kom hem väntade ett gulligt sms i min inkorg. Imorgon ska jag hem till honom. Imorgon! Och vet ni? Det känns som om det kommer bli trevligt.
Snacka om att kärlekslivet kom tillbaka direkt. Två dagar efter jul! Blondie is back in business.
'
/Blondie
Och, så fort jag kom hem väntade ett gulligt sms i min inkorg. Imorgon ska jag hem till honom. Imorgon! Och vet ni? Det känns som om det kommer bli trevligt.
Snacka om att kärlekslivet kom tillbaka direkt. Två dagar efter jul! Blondie is back in business.
'
/Blondie
Datingtorka, eller bara lugnet före stormen?
Om ni visste hur stilla det står i mitt kärleksliv just nu! Inte en vindpust, inte ett tecken eller några förhoppningar. Eller är det kanske bara lugnet före stormen?
Den här "kärlekstimeouten" kom i alla fall rätt så lägligt, även om det är trist. Det är trots allt jul och nu har jag i alla fall en chans att lägga all min kärlek på familjen, för det är de faktiskt värda, så virrig som jag varit den här hösten.
Men självklart kan jag inte sluta hoppas på att den här kärlekstorkan tar fort så snart julfirandet är över...
/Blondie
Hemmakväll på festfredag
Ikväll får Redhead dra hela partylasset själv - för min del blir det hemmakväll med massa mat och film. Lite tråkigt, men ska jag har råd med drinkar i framtiden måste jag upp och jobba imorgon.
Jag tror jag ska satsa på en härligt förutsägbar romantisk komedi a la "Surviving Christmas" som går på femman klockan 21.00.
Hur ser din fredagskväll ut?
/Blondie
Min passion för skor
En sak jag och Carrie från Sex and the City har gemensamt är den nästan jobbigt starka passionen till skor. När jag går ut på en shoppingrunda blir det lätt att jag köper mig ett par, även fast jag sällan behöver dem (samlingen bara växer här hemma ju...).
Helst ska det vara klackar, som dessa underbara jag hittade på Top Shop idag (tack Redhead som hindrade mig från att köpa och därmed räddade min ekonomi!), men det stora problemet är att jag nästan aldrig får något tillfälle att använda dem!
När jag går ut och dansar får jag för ont i fötterna, och på vardagarna är det ju bara att acceptera att vi bor i Sverige som vädermässigt sätter stopp för pumpsen.
Tipsa mig! När kan jag använda mina fina klackar?
/Blondie
Vågar man?
Jag tänkte dela med mig lite av lördagens festligheter. Redhead, jag och några av våra vänner gick till ett av våra favoritställen för en lucianatt full av dans, pojkar och billig öl.
Lite dansande med en okänd pojke (jag kan verkligen inte komma ihåg hans namn hur mycket jag än försöker komma ihåg) ledde till kyssar på dansgolvet. Efter någon timme tändes lamporna - klockan vad 03.00 och stället stängde - men killen höll mig kvar och ville inte sluta.
Först då började vi prata lite, och det visade sig att han var här på semester. Egentligen bodde han långt, långt borta från vår huvudstad och snart skulle han resa tillbaka. Det var tydligt att han gärna ville fortsätta vår lilla "tvåmannafest" i en säng.
Men, jag lämnade honom där. Kanske var det det faktum att jag aldrig skulle få chansen att lära känna honom som fick mig att gå? Eller var det kanske för att jag fortfarande är lite halvskraj för att följa med en kille hem utan att veta vem han är?
Skulle ni följt med en "helt ny" kille hem från krogen, eller vill du, precis som jag, lära känna honom åtminstonde lite först?
/Blondie
Förkylningen har nått Blondie
Precis som säker 87% av Stockholms befolkning just nu har jag drabbats av Förkylningen. Seriöst, är inte ALLA sjuka nu? Känns speciellt segt eftersom jag hade planer på att fira minilördagen på krogen idag, jag är så partysugen!
Istället blir det sängen och soffan för min del med sällskap av bloggar, TV och kopiösa mängder té.
/Blondie
Stort TV-dilemma!
Idag vankas det STORT tv-dilemma! Trean visar snyftklassikern (eller storbölarklassikern för min del) Titanic och femman kontrar med romantiska The Bodyguard. Samtidigt!
What to do?
/Blondie
Bloglovin'
Er Blondie är tillbaka.
Så var Redhead och Blondie tillbaka i bloggvärlden. Lika mycket singlar som förut - dock mycket, mycket mer förvirrade av alla pojkar som lyckats tränga sig in i vår vardag.
Jag tänkte uppdatera er lite om min höst:
- Minns ni It-guy? Killen jag dejtade hela sommaren lång? Så fort sommaren tog det ju slut, på hans initiativ. Sen dess har han dock mer och mer börjat kontakta mig, han vill ju "så gärna vara kompis med mig". Frågan som cirkulerar i mitt huvud är: varför? Vi var inte kompisar innan, det är ju inte som om vi har något att gå tillbaka till. Ska jag träffa honom?
- Jag träffade en dansande man på klubben i början av hösten som kysste mig som jag aldrig blivit kysst förut. Tyvärr rann det ut i sanden.
- I oktober månad träffade jag 21-åringen som kysste mig galen. Jag ville ha honom, han ville ha mig. Vi fick varandra, sen var det inte lika kul längre.
- Numera lever jag loppan på dansgolvet. Dansar som en galning och kysser pojkar på löpande band och har till och med börjat feströka. Kompisar blir chockade, jag vågar inte erkänna att jag föredrar mitt "galna" liv framför mitt före detta tråkmånsliv. Fast just nu skulle jag helst vilja ha någon att pussa på lite mer regelbundet, någon som jag vet finns där när jag vill ha honom. Jag tror man kallar en sån för en pojkvän, eller i alla fall kk.
Yours,
Blondie
Blondie
Aldrig blir man klok
Frågor som surrar i Blondies huvud just nu:
- Vill man vara kompis med sommarflirten eller är det kanske bara bäst att låta relationen vila?
- Hur lyckas jag alltid hitta så udda dejtingsobjekt?
- Är det en pojkvän jag vill ha eller skulle jag faktiskt nöja mig fint med en kk?
- Vill man vara kompis med sommarflirten eller är det kanske bara bäst att låta relationen vila?
- Hur lyckas jag alltid hitta så udda dejtingsobjekt?
- Är det en pojkvän jag vill ha eller skulle jag faktiskt nöja mig fint med en kk?
