Att bara ge en bit av hjärtat eller hela?
Det var längesedan den här bloggen hade ett liv. Den lilla kärleksbloggen som började som en liten protest mot att bara gilla en kille. Eller inte en protest på det sättet, som i att man inte ska göra det. Utan en protest mot sig själv liksom, självsäkerhet nog att dejta så mycket vi bara kunde och få njuta av det ville vi ha. Men den bloggen dog med tiden. Antar att vi båda insåg att vi nog inte kan låta bli att snöa in oss, eller det var vad jag gjorde iallafall. Jag kan inte, och jag VILL inte, låta bli att ge hela mitt hjärta åt en person jag tycker om att vara med!
Men det kan ha sitt pris, att göra det. Det kan göra ont och man kan få sig en berg-och-dalbanetur i glädje och ilska. Och sorg, och ångest. Men då är frågan? Är det värt det? Är stunderna då man bara vill gråta och begrava sig under täcket värda stunderna av lycka? Är det att leva fullt? Eller bör man undvika stunderna av ledsenhet, även om det innebär att offra stunderna på moln också?
Jag tror att det är värt det, men jag har inte bestämt mig än. Att bli mosad av ens egna känslor tar på krafterna, men vill vi inte leva fullt och uppleva det? Gör det mig inte starkare, och kommer jag inte känna mig onåbar om jag stängar av delar av mitt hjärta för besök?
/Redhead.
Men det kan ha sitt pris, att göra det. Det kan göra ont och man kan få sig en berg-och-dalbanetur i glädje och ilska. Och sorg, och ångest. Men då är frågan? Är det värt det? Är stunderna då man bara vill gråta och begrava sig under täcket värda stunderna av lycka? Är det att leva fullt? Eller bör man undvika stunderna av ledsenhet, även om det innebär att offra stunderna på moln också?
Jag tror att det är värt det, men jag har inte bestämt mig än. Att bli mosad av ens egna känslor tar på krafterna, men vill vi inte leva fullt och uppleva det? Gör det mig inte starkare, och kommer jag inte känna mig onåbar om jag stängar av delar av mitt hjärta för besök?
/Redhead.
