-DATING AND THE CITY-

Och så blev det med det. Killen jag berättade om i förra inlägget hörde av sig och bekräftade att det visst fanns något mellan honom och den andra tjejen, och att han skulle satsa på dem.

Det känns faktiskt lite bättre nu när jag vet hur det ligger till och därmed slipper gå runt i den hemska ovissheten. Det värsta just nu är att jag tyckte så mycket om killens vänner som jag träffade på festen. Så härliga människor som jag gärna vill kalla mina kompisar. Kommer jag någonsin få träffa dem igen nu?

Idag är det i alla fall årets sista dag, och med den kommer en utmärkt anledning att lämna gamla trubbel och bekymmer bakom sig. 2009 ska bli ett fint år fullt med killar, och förhoppningsvis är någon av dem en bra en.

/Blondie

1. Killen ringer aldrig, trots att det var HAN som ville ses, varför ge hopp när man är oberörd?
2. Killen hör bara av sig när han verkligen har tid att ses SNART, varför vara så praktisk?
3. Killen är jättepå ibland när ni ses och helt annorlunda nästa, VARFÖR?!

/Redhead.

GAAAH! Kan jag inte få vara den enda blondinen här i världen? Eller i alla fall i stan? Alla andra kan gå och lägga sig.

Ja, jag är bitter. Bitter för att det här med killar aldrig kan vara enkelt. Mer detaljer får ni en annan dag.


/Blondie

Jag har funderat rätt mycket på det där med att visa vad man vill på sistone. Är det ett positivt drag eller skrämmer det bara bort personen i fråga? Min egen logik säger mig något helt annat än statisktiken...

Enligt min åsikt är det coolt med tjejer som vet vad de vill ha och inte är rädda att visa det. Som står bakom sig själva till 100% - för om du själv inte tror på dig, vem ska då våga göra det? Efter vad jag har hört så ska detta också vara något positivt, killar gillar tjejer som vet vad de vill. Men, skrämmer vi inte iväg dem när vi är sådär otroligt bestämde, känner de sig hotade?

Så, nu ska vi reda ut detta en gång för alla. Eller iallafall, en gång för en specifik kille. Mr. Superblyg, se upp! För nästa gång vi springer på varandra tänker jag berätta precis vad jag vill just då. Och bara du kan stoppa mig. Nu återstår bara att se när nästa gång blir...

STAY TUNED!

/Redhead.

Jag har eventuellt en MYCKET viktig dejt på gång. Men jag har blivit sjuk, med feber och allt. Faktum är, att jag måste bli frisk - snabbt!

Min kur, förutom filmer och tv-serier och vila är:
2 stora citronklyftor
1 tsk färsk riven ingefära
1/2 msk honung
blandas upp med varmt vatten och drickes.

/Redhead.

Igår blev en helkväll med allt vad det innebär - dans, billig öl och kanske inte alltid helt vacker allsång. Och pojkar såklart. Jag dansade in i en fin kille mede brunt lockigt hår och den där omtalade glimten i ögonen. Inte nog med det, han visste hur man kysstes och dansade också!

Och, så fort jag kom hem väntade ett gulligt sms i min inkorg. Imorgon ska jag hem till honom. Imorgon! Och vet ni? Det känns som om det kommer bli trevligt.

Snacka om att kärlekslivet kom tillbaka direkt. Två dagar efter jul! Blondie is back in business.
'
/Blondie

När det gör ont i hela kroppen varje gång du tänker på fina minnen ni har tillsammans, eller när du inte kan hjälpa att du tappar andan varje gång du ser en bild som påminner dig. När det inte finns någonting du vill hellre än att han ska tillbaka dig. Att han ska vara redo igen. Och när du innerst inne vet att detta bara gör dig illa. Vänner som säger åt dig och oroliga mammor som förminskar och säger att han inte är värd det. Det är han kanske inte, värd det. Men du vill ju ha honom lika satans mycket för det. Du skulle kunna betala miljoner av ledsna sekunder för att få känna hans kyssar igen. För att få trycka din kropp mot hans. Men det är det sista du borde göra. Det mest destruktiva för ditt hjärta.

Det är antagligen precis just då du borde säga ifrån. Sluta ha kontakt och bara ta hand om dig själv. Men det är svårt, det är svårt att säga nej till något som du av hela ditt hjärta vill ha. Jag gjorde det häromdagen, med anledning till att jag dejtar en annan kille var det dags att ta en paus ifrån kontakt med ex:et. För han gör fortfarande för ont. Och jag är rädd att jag skulle springa tillbaka i all världens fart om han bad mig.

Kan man vara vän med någon som sårat en? Läker tid alla sår?

/Redhead.

Till händelse nummer två.

Killen som alla alltid säger att du skulle passa SÅ bra med. Han som du träffat ofta, dock bara på fester, med andra. Som du egentligen inte känner, men som du ständigt verkar få höra om. Han som du måste ta till det privata planet, bort från andras snack. Det är killen vi ska prata om nu.

Så, jag har på senaste tiden äntligen tagit min matchmakingflört från alla andras sak till det privata. Jag har äntligen börjar kommunicera MED honom istället för OM honom. Och igår var det dags att träffas igen. På fest, med alkohol. IGEN.
Historien upprepade sig, flörten blev ompratad av våra gemensamma bekanta, och vi gick hem tillsammans. På fyllan. Saken är den, att det finns någonting där. Men passionen uteblir ändå när det kommer till kritan. Min teori är att detta beror på att vi känner så stora krav att vara så bra som alla säger att vi inte känner oss ensamma ens när det bara är vi. Därför uteblir den ultimata passionen. Jag blir helt enkelt stressad av att veta att alla kommer veta alla snuskiga detaljer dagen efter och då förlorar det hela sin gnista.

Men kan den gnistan då komma när vi spenderar tid ensamma och lär känna varandra?

/Redhead.

Den extremt blyge killen, finns han?

De två senaste dygnen har det hänt mycket i mitt pojkliv. Men vi kan börja med Mr. O, som numer kallas Mr. Superblyg.
Utekvällen i fredags innebar ett nytt möte med denne pojke. Och hoppsansa, han har verkligen en magnetisk kraft på mig! Men han är SÅ blyg. Eller dryg?

Det är inte så att han inte är social och utåt, han bjuder verkligen på sig själv. Men när det kommer det kritan verkar han bli osäker som få och därför ger han mig blandade signaler. Ena stunden svarar han inte på Facebook, den andra står han där på dansgolvet och ler sitt superleende mot mig. Men nu vet jag inte vad som kommer hända. Jag har fortfarande inte hans nummer, och jag står i valet och kvalet om jag ska vara modig och verkligen visa honom vad jag vill. Eller ska jag låta honom ta steget och ta risken att det inte händer?

Vad tycker ni, våga vara supermodig eller satsa på den lite fegare vägen?

/Redhead.

Det sägs att när man träffar någon, så kommer alla andra också. Och det är någonting jag erfarit är sant. När du har träffat den där killen som du vill ge din odelade uppmärksamhet för ett tag. Ja, då är det direkt en massa andra som också tigger om att få synas. Det känns ju rätt bra när det är så, men vem har inte fått lite ångest över vem man ska välja? Hur väljer man rätt?

Personligen har jag väldigt svårt för att dejta flera killar på ett seriöst sätt samtidigt. När man beter sig mot en kille som om han vore den enda. Ja, då har jag svårt att göra samma sak mot den andra.

Vad säger ni, är det elakt att dejta fler samtidigt? Att ha många bollar i luften?

/Redhead.

Efter mitt tidigare inlägg om Mr. O i Den klassiska enkvällskärleken känner jag att det finns lite mer att tillägga. Mina vänner, jag presenterar såpan: Det som hände i slutet och efter kvällen.

Vi var i en bubbla, det låter som påhitt och kliché, men det var så det kändes. Vi stod på tunnelbaneperrongen, våra vänner pratade. Och vi ville inte säga hejdå, men vi sa inte heller någonting. Vi tittade. Och log. Och skrattade.

Efter detta har vi haft lite kontakt, men sen när är facebook detsamma som verkligheten. Och känner ni igen er? I situationen att killen inte är densamme på facebook som i verkligheten? Att han helt enkelt inte alltid svarar. Men att det är tvärtemot hur på han tidigare var. Den schizofrene mannen har anlänt. Är han här för att stanna?

Så, mitt dilemma är. Hur kommer det bli när vi ses? Jag kommer spela det kallt. Och om/när han kommer fram så kommer jag retfullt och lekfullt tackla honom. Jag tänker inte låtsas som ingenting. Den här gången ska jag inte kompromissa med mig själv, utan det är dags att låta honom känna på vad han gjort men tydligt visa vad jag vill. HA HONOM!

Stay tuned,
Redhead.

bild från filmen virgin suicides.

Den där killen som du bara träffat en kväll, men som inte bara är attraktion. Egentligen kanske det bara är attraktion, men det känns som någonting mer. Någonting lite större. SOM ATT DU KÄNNER HONOM! Först spanar du bara in honom på håll, i mitt fall så bestämde jag mig för att det fick räcka eftersom jag var ledsen och sårad från mitt förra äventyr. Men tydligen tyckte inte ditt span och hans kompisar att det räckte. Det är då du är räddad! Låt oss kalla honom, MR. O, som i OVÄNTAD.

Så, MR. O, han ger dig en blick, som är alltför lång för att vara av misstag. Och sen är det igång.
Det som kännetecknar enkvällskärleken och skiljer den ifrån one-night-standet är:
1. Ni pratar, och pratar, och pratar.
2. Ni kan inte sluta le när ni tittar på varandra, vilket är exakt.. hela tiden.
3. Ni vill inte säga hejdå, för allt i världen.

En sådan här pojke träffade jag häromveckan. På fredag kommer vi antagligen springa in i varandra igen.

Hur kommer detta gå? Flipp eller flopp?

Sincerely,
Redhead.

Precis som säker 87% av Stockholms befolkning just nu har jag drabbats av Förkylningen. Seriöst, är inte ALLA sjuka nu? Känns speciellt segt eftersom jag hade planer på att fira minilördagen på krogen idag, jag är så partysugen!

Istället blir det sängen och soffan för min del med sällskap av bloggar, TV och kopiösa mängder té.

/Blondie

 

Idag vankas det STORT tv-dilemma! Trean visar snyftklassikern (eller storbölarklassikern för min del) Titanic och femman kontrar med romantiska The Bodyguard. Samtidigt!

What to do?

/Blondie

Förr eller senare, senare eller förr. Vi sa att vi skulle komma tillbaka, och nu är vi här. Det tog tid och jag tror vi båda känner oss minst tio år äldre. Men alla erfarenheter är bra erfarenheter, eller?

Det finns så mycket att fylla i om tiden som gått sen... juli. För mycket. Därför tar jag, Redhead, det i etapper. Inlägg kommer helt säkert smyga sig in. Inlägg som handlar om dåtid och inte det som händer nu. Men det tar vi sen. För jag vill kasta mig rakt in i nuläget.

Och nuläget i den här sekunden är rätt förvirrat. Om vi säger såhär, jag tror aldrig jag har varit så otroligt INTE redo för ett förhållande. Men ändå är det precis det jag vill ha just nu. Ett hederligt förhållande. Eller? Den mycket kloka Blondie skrev att hon inte visste, var det en KK eller ett förhållande hon ville ha. Jag är likadan. Jag vill ha någon som jag är trygg med, som ger mig närhet.

Så, ska vi hitta våra substitutes?

Greetings,
Redhead.

Yours,
Blondie